Mitt blodvärde har varit stabilt under hela tiden som jag varit under cytostatikabehandling. Jag har alltid haft lågt värde och nu har det pendlat mellan 103 - 110 tills i förra veckan. Sköterskan från onkologen ringde och frågade hur det var med mig eftersom blodvärdet gått ner till 96 och undrade om jag ville ha en påse blod..?!
NEJ, var min första tanke, det vill jag INTE! Det bestämdes att vi skulle avvakta och att det är ingen fara så länge jag inte mår dåligt av det. Vid behandlingen i tisdags så var det fortfarande på 96 men det känns ändå okej.
Jag brukar vara ganska "medgörlig" och "tuff" när det gäller sjukvård, men att ta emot blod skrämmer mig.
Det är fantastiskt att det finns möjlighet att få blod, och att det finns så många hjältar som lämnar blod (vet att det behövs fler), och jag skulle självklart ta emot om jag måste.
Mina tankar går så här; OM jag hade varit blodgivare och lämnat blod när jag inte visste att jag hade cancer, då hade jag ju överfört mina cancerceller till någon annan..eller? Det sägs ju att det finns i blodomloppet på mig och vad jag vet så kan man inte se det på ett blodprov att det förekommer cancerceller.
Denna frågan ställde jag till sköterskan i tisdags och hon blev väldigt fundersam och sa att så har hon inte tänkt innan men hon kunde ju inte säga att det inte är så. Hon tyckte att vi hade svåra frågor...
Visst finns det risker med att ta emot blod, men så är det ju med annat också, mediciner, behandlingar etc. man får väga för- och nackdelar och gå efter sin egen magkänsla.
Den danske vetenskapsmannen Niels Jerne delade 1984 års nobelpris i medicin. När man frågade honom varför han vägrade att ta emot en blodtransfusion, sade han: "En människas blod är som hennes fingeravtryck — det finns inte två typer av blod som är exakt lika."
Nu har jag köpt en flaska Blutsaft och hoppas att det kan hjälpa till att höja värdet, eller iallafall hålla det på denna nivån. Håller tummarna!
