Idag ska jag (med hjälp av min man) plantera sommarblommor.
För femton år sedan så jobbade jag med att att driva fram dessa underbara blommor, ett ganska tungt och slitigt (och på sommaren jäkligt varmt) jobb men ändå i en underbar miljö.
Igår var jag där och hälsade på och det var så kul att träffa dom igen. Konstigt att det ska behöva ta sån tid innan man får tummarna ur..
Fredag, solen skiner, hela familjen är lediga...ingenting att klaga på precis!
Ja man blir ju inte färdig...känner också igen syndromet 😊
Nu vill man ha blommor överallt....
Kram 😊