Igår blev det många timmar på sjukhuset.
När jag sökte akut i lördags för min onda högersida så sa den läkaren (ortoped) att det var inget som var sönder och inga metastaser (tack o lov) och att jag skulle börja träna och stretcha armen. Han tyckte också att jag skulle söka mig till bröstmottagningens kirurger eftersom det jag har är ödem och att smärtan hade med min operation att göra.
Sagt och gjort så lyckades jag få en tid på bröstmottagningen igår innan min cytoststatikabehandling. Kirurgen kom in i besöksrummet och sa att han ville att en "riktig" ortoped skulle titta på mig, enligt honom så räknades inte dom på akuten (undrar då varför dom får verka där). Han hade läst vad som stod i min remiss och hade varit på ortopedavdelningen och som han sa: - jag har under pistolhot ordnat fram en tid till en specialist på ortopeden om en halvtimme, det är skandal att du ska behöva vänta till den 11 juni!. Skön läkare! :)
Specialistläkaren på ortopened tittade/kände där jag har mest ont och sa direkt att det är en kraftig muskelbristning, det var han 100% säker på, det som svullnar är en blödning från muskelbristningen. Han sa att det tar upp till ett halvår att läka och det gör man bäst genom att "vila" de musklerna och inte utsätta dom för belastning.
Detta är vad min man trodde ifrån början och vad jag hade hoppats på. Visst kan man tycka att det är drygt med ett halvår och att behöva ha ont, men det tycker INTE jag..att få veta att det kommer att bli bra och att det inte är ödem som man får lära sig att leva med är en vinstlott för mig.
Hade jag nu gått efter den första läkarens ordination att träna (vilket jag provade i lördags och fick mer ont) så hade det troligtvis blivit mycket värre...
Vilken tur ändå att min man (och jag) är väldigt drivande efter att få svar på allting, vi vill veta, inte tro. Nu är jag lyckligt lottad att ha en man som driver på och ifrågasätter, för det vill minsann till att vara aktiv för att bli hörd eller som man säger det vill till att man är frisk nog för att kunna vara sjuk.
Jag tackar än en gång sjukvården i Kristianstad som verkligen gör vad de kan för mig!
Träna kan jag göra ändå, det blir dagliga promenader, yogaövningar som inte innefattar den muskeln, cykla mm, men golfklubborna lär får vila ännu ett år...
Jag förstå varför jag gillade kirurgläkaren..jag började med pistolhot redan som liten, alltså ett vinnande koncept..haha!
Har ingen aning om varför jag hotar min kusin Stefan här..men han verkar inte ta det så allvarligt..;-) Tittar man på min mun så tror jag att det till och med kommer skottljud, så jag går nog ett steg längre än vad kirurgen gjorde..
Du är för härlig...😘