Dagarna går så fort... Vissa dagar kan jag sitta länge och äta frukost (och blogga) och det känns som att förmiddagen är väldigt kort och andra dagar får jag en hel del gjort. Idag skulle sotaren komma tidigt och det gjorde så att förmiddagen blev lång idag och jag fick lite gjort, både knäckebröd och musli innan det var dags för lunch.
Idag blev det lunch i växthuset, där det just nu växer så man borde kunna se det med blotta ögat.
När jag sitter här och njuter så slår det mig (som det gör varje dag nu), hur jäkla bra jag har det!!
Som så många andra också säger så är det sorgligt att man ska behöva råka ut för något traumatiskt för att uppskatta det man har och vara tacksam för det.
Det finns ett italienskt ordspråk som beskriver många människors förhållningssätt till hälsa: "Den som har god hälsa är rik, fast han vet inte om det". När man är frisk så tar man det för givet men när man är sjuk så vill man inget hellre än att bli frisk, det spelar ingen roll om det är allvarligt eller en vanlig influensa. Det stämmer så väl in på mig, jag gick ju inte omkring och uppskattade min friska kropp, det gjorde jag bara om jag fick höra eller se att andra drabbades av sjukdomar. Livet snurrade på för fort helt enkelt, som ett ekorrhjul, där det inte fanns tid för att känna efter, reflektera, känna tacksamhet eller att vara här och nu.
Jag kan känna en rädsla för att när jag en dag ska återgå till att jobba, hamna i detta ekorrhjul igen, känna denna stress och jäkt och känslan av att inte hinna med... det är så lätt att bara falla in i gamla mönster.
Jag jobbar inom vården och vi är specialister på att slå knut på oss själva (som så många andra yrken). Mer jobb på färre personal, sämre arbetstider med fler helger och delade arbetspass är några exempel. Vi är fenomenala på att prestera samma resultat trots nedskärningar och då det inte märks någon skillnad så kan det nog skäras lite till...eller? Man kan jämföra det med en maskin som köps in till ett företag som producerar 100 produkter i timmen och sen skruvar man upp hastigheten så att den gör 150 stycken per timme men då med ett kraftigt slitage, det håller inte i längden, tillslut kommer det visa sig med ett sämre resultat eller en sämre maskin.
Jag är väldigt tacksam att jag har ett jobb, och det är med kluvna känslor, men jag vill ändå börja jobba igen och känna en glädje av att kunna "gå till jobbet". Men just nu har jag ett annat mycket viktigare jobb, och det är att ta hand om min kropp och själ, och det gör jag till exempel genom att äta lunch i "det gröna"...;-)
Du har så rätt, vi skulle vara mycket mer tacksamma över allt bra som vi har och ta hand om varandra istället för att gnälla. kramar