Klockan är nu halv sex på morgonen och jag sitter här och bloggar!? Ja, det är natten efter behandling och det har inte blivit mycket sömn inatt. Eftersom jag vet att det brukar bli problem så lägger jag mig sent för att jag ska vara riktigt trött, men denna gången gjorde det ingen nytta...sov mellan 01.15 och 03.15. Det är svårt att beskriva hur det känns, men för det första så blir jag väldigt varm, sen känns det som att hjärnan går på högvarv och jag är helt klarvaken. Så klockan fem gav jag upp sängen och får väl ta en tupplur under dagen istället.
Detta är inte biverkningar av själva cytostatikan utan den dos kortison jag får innan behandlingen. De första behandlingarna jag fick så tog jag också tabletter med extra kortison mot illamående i flera dagar vilket ledde till flera sömnlösa nätter, men det slipper jag nu eftersom jag har turen att inte må illa. Tar gärna några nätter utan sömn om jag slipper illamående!
Mina värden var bra igår (tillräckligt bra), och även blodvärdet hade gått upp en liten aning till 100 (för en frisk person ligger det på ca 117-135). Nu kan jag såklart inte jämföra mina värden med friska personer, men jag tror ändå att de är väldigt bra efter mer än ett år av tuffa cellgiftsbehandlingar.
Jag tror inte att jag riktigt förstår hur tuffa dessa behandlingar är eftersom jag mår som jag gör. Hade jag haft flera dagar efter behandling där jag hade mått skitkass med illamående, inte orkat gå ur sängen mm, så hade jag nog haft en annan bild av vad dessa mediciner gör med kroppens celler. Tackolov att jag slipper uppleva det!!!
Inte nog med att behandlingen gick bra igår, när jag kom hem hade jag fått ett brev från Labmedicin Klinisk Genetik med ett väldigt glädjande besked, min cancer är INTE ärftlig! Det var SÅ skönt att få veta detta!
Jag skickade in papper i mars månad där i stort sett hela släkten togs upp, från mig och mina barn till mina mor och farföräldrars syskon, ett riktigt detektivarbete, som jag tackar mamma och moster för, för att klarlägga om det är en typ som går i arv. I brevet står det att eftersom det är endast jag som har drabbats så beror det troligtvis på slumpen.
Just nu bryr jag mig inte om varför jag har fått denna sjukdom, blickar bara framåt och lägger fokus på att bli frisk, försöker att se det som är friskt i kroppen inte det sjuka, att se möjligheter inte hinder. Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte och det funkar inte alltid heller, men man mår fantastiskt mycket bättre när det funkar!
Avslutade denna dagen med en trevlig grillkväll hos min svägerska..:-)
Härligt med allt positivt, dina värde, brevet, och att du mår så bra!
Kram ♡